Jag gråter när jag står och diskar. Jag blir trött och arg på det. Men framför allt ledsen och förtvivlad för jag tänker på mamma.. hennes kamp, allt hon missar, den villkorslösa kärleken som inte finns kvar på jorden..
eller så fortsätter jag med min terapi...
Eller både och? Puss och kram
SvaraRaderaNää, onödigt :) ha en fortsatt trevlig födelsedag!
SvaraRadera